Det blev en jäkligt trist jul förra året.
Då hade vi levt 10 dagar med den fruktansvärda vetskapen och det började långsamt gå upp för oss vad det skulle kunna betyda...
Röntgen på hemmaplan var gjord med minst sagt svävande besked men sen skulle Sahlgrenska ta över.
På självaste julafton fick jag panik.
Tack och lov så är avdelning 70 (vårdavdelning för gyncancer) bemannad dygnet runt och det var en fantastisk människa som svarade när jag ringde.
Varenda dag är en evighetsmardröm när man lever med en "tickande bomb" i kroppen. Det känns som om monstret vinner mark för varje dag som går, att oddsen liksom blir lite sämre hela tiden. Jag visste ingenting, jag hade inte fått en riktig diagnos, visste inte när jag skulle till Sahlgrenska, visste inte om eller när jag kanske snart skulle få min dödsdom...Tjejen på avdelning 70 var väldigt förstående och lugn när jag vräkte ur mig all min ångest och hon lyckades lugna mig en del. Hon kunde också se att jag fått en tid bokad hos dem och tyckte det var konstigt att jag inte fått veta det.
Den 28 skulle jag infinna mig och då skulle diverse undersökningar tillsammans med nya röntgenplåtar ligga till grund för min diagnos.
Det var skönt att i alla fall veta att jag inte "glömts bort" men "bomben" fortsatte att ticka högre än något bjällerklang någonsin skulle kunna göra.
I år vill jag ha en RIKTIG JUL! Ge mig en hysterisk gran, julklappar i drivor, förväntansfulla barn och stämning så man kan spricka!
Men eller utan snö, så det så....
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaKram Karin.
SvaraRaderaDu är stark som orkar dela med dig av ditt liv, men många gånger kan det vara ett sätt att behandla/bearbeta det genom att prata om det med någon. Har själv klarat mig från cancer hittills, men efter farsans bortgång förra året så går jag och brorsan på årliga kontroller för att kunna behandla skiten innan den får fäste.
Jag ger dig en lördagskram så här på förmiddagen och hoppas att alla dina JUL-förvätningar/förhoppningar slår in. KRAM
SvaraRaderaÅ, Karin! Kramkramkram!
SvaraRaderaDet kom både en och 2 tårar när jag läste detta.
SvaraRaderaMan får sig en tankeställare om att inte ta saker för givet utan ta vara på varje sekund man har med nära och kära.
Ha en riktigt GOD JUL!
Roger! Jag tänker mycket på A och hennes familj, cancer är så jävla elakt. Jag känner att jag måste berätta om min resa, inte minst för mig själv för det tar lång tid att förstå vad som egentligen hände. Jag är "the good story" och om det bara finns en enda person där ute som finner tröst i att läsa om mig så skulle det göra mig sååå lycklig.
SvaraRaderaDu är helt fantastisk!
SvaraRaderaTack för att du delar. Jag följer.
Önskar dig en fantastisk galen och överflödig jul med massor av kärlek. Precis som det ska vara och så även i vardagen.
kram
Det går inte en dag utan att jag tänker på A och hennes familj. Tycker det är konstigt att inget botemedel mot cancer har forskats fram. Vi kan landa på månen och vi kan genmanipulera ägg för att klona djur...
SvaraRaderaVisst det finns broms medicin och det går oftast att operera om man hittar det tillräckligt tidigt. Nu hade vi sådan otur att när man hittade farsans cancer var den redan spridd ut till skelettet. Hade bara läkarna inte föresatt att han hade ischias så hade de kunnat undersökt och sett att han hade metastaser från prostatan. Verkar som vissa läkare inte riktigt vill sätta igång en utredning utan de kör en hel del på känsla. Eftersom farsans cancer var onormalt stark (?) går jag och brorsan på årliga kontroller för att ha en chans om skiten ligger och gror hos oss med.
Hoppas verkligen att du och din familj får en underbar jul.
God Jul & Gott nytt år!