Jaha, så var den då här. Julen.
Jag känner mig inte ett dugg tindrande...
Kroppen värker och jag har besvär som jag inte tänker gå in närmare på. Det spelar ingen roll att de flesta symtom som jag får titt som tätt går att härleda till den "torktumling" min kropp utsatts för. Det spelar ingen roll att jag var på kontroll för en dryg månad sen. Jag styr inte över rädslan. Får jag symtom som påminner om "cancersymtomen" så försvinner all logik och jag blir livrädd. "Ingen cancer är den andra lik". Vad är det då som säger att inte min cancer helt plötsligt blommat upp igen och överraskar mig och alla förbryllade läkare???
Bomben är desarmerad men i filmerna så kan ju hjälten oskadliggöra den där förbaskade superduper-elaka boven minst fem gånger men man vågar aldrig pusta ut för tro sjutton att han alltid lyckas resa sig igen! Och bomben som desarmerades utlöste en ny nedräkning på en annan bomb som hjälten måste hitta medans boven skrattar skadeglatt när han ser paniken i hjältens blick...för han visste att hjälten var smart så han har planerat sitt stordåd väl med minst sjuttifem reservplaner...
Den här kampen är min egen, det finns ingen hjälte (läkare) som har dygnet-runt-bevakning på mig. Det är bara jag som kan (ska) avgöra när ett symtom borde tas på allvar.
Gränsen mellan att känna sig trygg eller hyper-hypokondrisk är hårfin...
Julen är God men även i år med viss smak av bittermandel i knäcken...
..vill bara säga tack för att du delar med dig. Du är min hjälte.
SvaraRaderaOch jag vill säga att jag har hittat hit. Att jag tycker att du är stark, som tusan. Varmaste kramen. ea
SvaraRaderanääe precis, och torktumling är en bra beskrivning för en annan som inte riktigt kan fatta. å jag vill säga att det säkert inte är något, men sen tänker jag genast...du ringer väl, du är väl precis sådär "jobbig" som du har rätt att vara, du kollar väl?! KRAM...å du, det är DU som är hjälten!
SvaraRadera