...och så kom illamåendet...

 Första dagen efter min första behandling var helt ok. Jag var väldigt trött och sov mycket. Visst mådde jag illa men jag fick korta pauser då jag passade på att "trycka" i mig mat. Bäst funkade det med kött, sås, potatis och lingon... Jag hann tänka "ja, är det inte värre än så här, så...". 
Det blev värre.
"Dag tre" är för många den värsta dagen. Då kommer värken och man mår allmänt "skit".
Om ni tänker er influensa-värk i kroppen och gångrar det med typ hundra...
Man är för trött för att vara uppe, mår för illa för att äta, fryser, har för ont för att ligga i sängen...
...det blir till slut nästan outhärdligt.
Men man tar det. 
Man tar det.

Jag fick för första gången (och hur sorgligt är inte det...?) uppleva en rädsla för att gå ner i vikt... Efter första behandlingen tappade jag nog 6 kilo.

Det är svårt att förklara vad det är man upplever, man liksom känner att något händer i kroppen, och att det egentligen inte är bra.
Illamåendet kan närmast liknas med sjösjuka. Ni vet när man mår så dåligt att man är beredd att hoppa över bord...
Det var tufft att vara hemma. Vi hade en 3-åring och en 6 månaders som hela tiden pockade på uppmärksamhet. Jag kände mig som en hemsk mamma som sköt dem ifrån mig...
Livet stod stilla.

Bad hair day