Gift istället för gift

110111 kl 11.00. Idag för ett år sedan hade vi planerat att gifta oss. På stranden i Costa Rica. 

Läkaren kunde inte ge några garantier sa hon men från och med nu var hon min "Gud" och den ende jag tänkte förlita mig till. Jag kände fullt förtroende för henne och jag kände att hon alltid skulle ge mig en sann bild av mitt tillstånd. Det var extremt viktigt för mig.

Första cellgiftsbehandlingen gavs den 5 Jan. Det kan tyckas som snabba ryck men de 6 dagarna jag behövde vänta med bomben tickande i varje andetag var ett rent helvete. Kvällen innan blev jag inlagd för bortdomningar i halva kroppen, punkthuvudvärk och hjärtklappning... Jag var ett psykiskt vrak! Jag hade cancer i HELA kroppen! Mitt i natten beslutades att man skulle röntga mitt huvud för att utesluta stroke och tumörer men jag är idag ganska säker på att det mest handlade om att stilla min extrema oro.

Det kändes fantastiskt att bli uppkopplad till droppställningen och börja ta emot cytostatikan och jag blev helt lugn. Kom ihåg att jag sa till Micke:
"- Konstigt hur man litar på dem (sjuksköterskorna), här ligger jag en hel dag och de bara pumpar in grejer i mig. Det skulle ju lika gärna kunna vara gift........."

Ca 9 timmar tog mina behandlingar. Det var förmedicinering, cytostatika nr 1, vätska, vätskedrivande, cytostatika nr 2, mer vätska osv. 
Jag blev mentalt starkare för varje tömd påse, nu hade kampen börjat och nu stod jag inte bara och tittade på längre.

Det fanns ingen återvändo. Jag var inte längre rädd.
Nu jävlar skulle det krigas!